I nästan 30 år har utflyttningen varit ett stort problem i Kiruna, liksom i de flesta andra inlandskommuner. Den negativa trenden är dock bruten, men likafullt kommer tusentals kirunabor att flytta de närmaste 30 åren.
Gruvföretaget LKAB bryter nämligen järnmalm allt djupare ned under markytan, och malmkroppen sluttar nedåt och inåt mot Kiruna centrum. Detta orsakar en sprickbildning i marken ovanför brytningen, en sprickbildning som nu närmar sig bebyggelsen. Därför måste många kirunabor flytta till ersättningsbostäder utanför sprickzonen.
Infrastrukturen måste flyttas
Redan idag är dock stadsomvandlingen i högsta grad verklighet. Transformatorstationen PT 92 som försett hela Kiruna centrum och delar av LKAB med el ligger vid foten av gruvberget Kiirunavaara och hamnade tidigt i sprickzonen. Redan 2005 startade Vattenfall därför arbetet med att bygga en helt nytt elförsörjningssystem för Kiruna – det största nätinvesteringsprojekt som genomförts i Sverige.
Järnvägen, som i dag går mellan staden och gruvberget Kiirunavaara, måste vara flyttad senast 2012 och parallellt med järnvägen går också stadens huvudavloppsledning. En ny började byggas hösten 2007 och stod färdig 2009.
Orsaken till stadsomvandlingen och grunden för Kirunas födelse och existens är järnmalmen. Gruvföretaget LKAB har sammanlagt cirka 3.000 anställda på fem orter; Kiruna, Malmberget, Svappavaara, Luleå och norska Narvik. Kiruna är den största verksamhetsorten med cirka 1.800 anställda, som både bryter och förädlar järnmalmen till pellets.
Mer information om stadsomvandlingen